Mercedes-Benz SSK

Från S till SSK

År 1929 presenterade Mercedes-Benz SSK på bilsalongen i Genève. Bilen baserades på S-serien som introducerades 1927, kort efter sammanslagningen mellan Daimler och ärkerivalen Benz. S följdes i sin tur av SS. De två bilarna var framgångsrika så länge vägen var rak. Denna begränsning oroade tävlingschefen Alfred Neubauer. Därför gavs det våren 1928 i uppdrag att ta fram en mindre tung och otymplig bil. Resultatet blev SSK, vilket mycket passande stod för Super Sport Kurz.

Helt originell

Under en period på tre år byggdes bara 30 SSK, ett obetydligt antal med tanke på den årliga produktionen på 9 000 bilar under samma period. Ungefär hälften av SSK-bilarna användes mycket framgångsrikt inom bilsporten. Därför drabbades många exemplar av mekaniska fel och skador. Det gäller inte bilen i Louwman Museum. Dess historia är utförligt dokumenterad och bilen är fortfarande helt original och i orenoverat skick. Denna Mercedes SSK från 1929 har ingen like. Men trots sitt speciella skick och sin bakgrund används bilen fortfarande för krävande historiska körningar, såsom Mille Miglia.

Berömd och framgångsrik

Publicitetsvärdet för SSK var enormt. Många SSK-bilar ägdes av kändisar som Dorothy Paget och David Scott-Moncrieff. Andra SSK-bilar lyckades vinna ett enastående antal lopp, såsom 500 miles of Argentina, Mille Miglia, British Tourist Trophy, Grand Prix-loppen i Irland, Spanien, Argentina och Tyskland, berömda backtävlingar och mycket mer. Att Mercedes i annonser beskrev SSK som en ”vit elefant” och världens snabbaste sportbil var alltså inget tomt löfte.

Ferdinand Porsche

Ferdinand började sin karriär hos Mercedes-Benz. Han ritade S, SS och SSK. SSK är den sista bil som utvecklades av Ferdinand Porsche för Mercedes-Benz innan han startade eget. I slutet av 1928, efter en konflikt med styrelsen, stormade den briljante och hetlevrade ingenjören ut i ett raseri som enligt uppgift bara var några decibel svagare än vrålet från den SSK han hade konstruerat. Vrålet från SSK:n var enastående. Den mekaniska kompressorn fick det passande namnet ”elefantblåsaren”.